Jag såg på TV4 nyhetsmorgon i morse. Började titta mitt i en intervju med charmtrollet Zanyar Adami, f.d. Gringo-redaktör. Som vanligt lika radikal som Malcom X.

Zanyar framförde sin vanliga tes, att rasismen är utbredd och ett allvarligt problem i det svenska samhället. Naturligtvis finns rasism, det finns alltid människor förblindade av hat och oförstånd, det förnekar ingen med ärligt uppsåt. Men är problemet så allvarligt som Zanyar menar? I går såg jag en av Sveriges största popularitetstävlingar, Idol, som senast vanns av en maltesisk sångare i konkurrens med blonda svenskar. Jag har svårt att få det att passa in i Zanyars verklighetsbeskrivning.

Sedan kom Vellinge på tal. Att kommunen inte tar emot invandrare beror naturligtvis också, enligt Zanyar, uteslutande på rasism. Själv tror jag inte riktigt på det heller. Jag studerade tidigare i England, med människor från överallt runt om i världen, inklusive en tjej från Vellinge. En sympatisk och klok tjej, inte det minsta rasistisk, men däremot bekymrad över att hon inte längre vågade gå ensam i Malmö.

Och det är nog där skon klämmer i det moderata Vellinge. Rädsla för våld och kriminalitet – och höjda skatter. Socialdemokraten Ilmar Reepalus närbelägna Malmö är ett avskräckande exempel, präglat av extrem segregation, skenande kommunala kostnader, omfattande kriminalitet och stenkastning mot polis, brandkår och ambulans.

Oro för att få en utveckling likt den i Malmö togs inte ens upp som en tänkbar delförklaring. Blott rasism var orsaken.

Programledaren trodde dock att en bidragande förklaring kunde vara Danmarks “anti-flyktingpolitik”. Förra året, 2008, hjälpte Danmark 1 453 människor som ansågs vara flyktingar och 4 407 anhöriga till flyktingar (källa). Hjälp med fristad, husrum, försörjning och utbildning till miljardkostnader. Inte för att de var tvungna, utan av ren god vilja. Man kan tycka att det är otillräckligt, men “anti” kanske inte är helt rätt prefix. Men Zanyar nickade instämmande och jag bytte kanal.