Jag har inte riktigt haft tid att ordentligt sätta mig in och skaffa mig en uppfattning om minaratfrågan. Än mindre skriva på bloggen. Men ikväll kl. 22 debatteras saken i SVT Debatt.

Förmodligen blir det låg nivå i vanlig ordning, men Dick Erixon kommer vara där. Jag tror han kan säga något klokt.

Dessutom kommer en opinionsmätning om minareter i Sverige att presenteras.

Ett sent tips.

Har ingen tid att författa något själv, så jag bjuder på denna:

“Kallimachos ringde förstås aldrig till Sverige. Telenätet var ganska bristfälligt för två tusen år sedan. Och vår nordliga del av världen hade då också en tämligen begränsad litterär och vetenskaplig produktion. Men om han hade ringt hade han sagt ungefär så här.

– Tjenare! Jag är föreståndare för världens största bibliotek, i Alexandria. Vi har sedan några år i uppdrag att samla in alla jordens skrifter, så att vetenskapsmän och författare ska kunna samlas här och lägga grund för den västerländska civilisationen. Som bieffekt räknar vi med att uppfinna den vetenskapliga metoden, källkritiken och litteraturvetenskapen samt skapa en vinstbringande handelsplats för förläggare och skribenter. Många tusen papyrusrullar blir det. Mitt särskilda projekt är därför att skapa världens första bibliotekskatalog. Den heter Pinakes och blir på 120 volymer, och med hjälp av den kan man söka efter skrifter uppdelat efter ämne, språk eller författare. Nu är det så att vi har katalogiserat en massa bidrag från Aristoteles, och vi har Aischylos, Euripides, Sofokles och de andra grabbarna, men nu undrar vi om ni uppe i Thule har några skrifter.

Han ringde förstås aldrig, men om han hade gjort det, så hade Runristarförbundets avtalsjurist kanske svarat.

– Få se nu… Världens största bibliotek, vetenskaplig guldålder, grundlägga den västerländska civilisationen, sälja papyrus, sökbart index. Nej du, jag tror inte det. Det skulle strida mot vår uppfattning om upphovsrätten. Och det där Pinakes vet man aldrig vad ni kommer att använda till. Vi väljer nog att stå utanför i så fall. Och om ni redan har lagt in några runstenar i databasen så kräver vi att ni genast kånkar ut dem!

Kallimachos ringde förstås aldrig. Men med Google går det faktiskt att prata. De har rentav ett kontor i Sverige.

Google Books har som mål att alla världens böcker ska vara sökbara. I samarbete med forskningsinstitutioner och bibliotek scannas oöverskådliga mängder skrift in i databasen, som blir sökbar inte bara efter ämne, språk eller författare utan snarast blir att jämföra med ett gigantiskt kartotek där varje skrivet ord har ett registerkort. Projektet är långt ifrån färdigt, men är redan häftigt. Det är som att ha tillgång till en superbibliotekarie som memorerat miljontals böcker, och ögonblickligen kan svara på vilka som innehåller begreppen ”Sverige” och ”kulturell randstat”, eller vad man nu är intresserad av. Gratis. Tillgängligt överallt.

Men särintressena har protesterat. Även de svenska. I helgen beslöt därför Google att bara inkludera böcker från den engelskspråkiga världen, hellre än att ta upphovsrättslig strid med europeiska förläggare.

Kallimachos har ringt, och den som svarade la på luren.

Självfallet har förläggarföreningar all rätt att säga nej och därmed förpassa Camilla Läckberg och Sigge Eklund till glömskans katakomber. Men för Lasse Lucidor, Carl Michael Bellman och August Strindberg har de ingen talan. För Carl von Linné, Christopher Polhem och Alfred Nobel är de inte representanter.

Kulturministern borde ringa upp Google och säga att Sverige gärna är med i den nya vetenskapliga guldålder som skapas i interneterans Pinakes. Låt Kungliga biblioteket öppna dörrarna för världen. Vi vill inte stå utanför Google Books.”

Gudmundsson i SvD.

Dick Erixon skriver om Carl von Döbeln (1758-1820) vars gravsten, på Johannes kyrkogård i Stockholm, har några inristade ord som är få förunnade: “Hjältemod vid fäderneslandets försvar”.

Läs artikeln, som även säger en del om vår samtid: “Folkhjälten von Döbeln avtackade finska trupperna (idag för 200 år sedan)”

Nyhet i länklistan: Maria Abrahamsson.

Den före detta ledarskribenten i SvD, nu valbar riksdagsledamot, startade sin blogg i tisdags. Kommer sannolikt bli mycket läsvärt!

Ja, kanske, bara kanske, är dessa frågor lite viktigare än debatten om en och annan fungerande friskola som lyckas gå med vinst.

Plöjer just nu igenom fyra gångna säsonger av min nyupptäckt favoritserie It’s Always Sunny in Philadelphia, om ett halvt alkoholiserat och mer eller mindre idiotiskt kompisgäng som driver en irländsk pub.

Smakprov i bloggens tema:

På omvägar har jag, alldeles för sent, upptäckt att boken Operation Garbo getts ut i nytryck av Timbro.

För den oinvigde kan det nämnas att boken har något av en legendstatus inom svenska högerkretsar. En bok omgärdad av en sällsynt mystik, skriven under pseudonym. Boken handlar om ett sovjetiskt angrepp mot Sverige år 1992.

Daniel Bergström på Tradition & Fason recenserar:

“Trots vissa litterära brister, som att böckerna ibland lider av ett något platt och stelt språk, är de på grund av det fantasieggande ämnet, författarens djupa ämneskunskaperna och den patos med vilken historien förmedlas ändå remarkabla verk i sin genre, den politiska thrillern. Men Operation Garbo är mer än bara äventyrsromaner, det är borgerliga stridsskrifter. Böckernas främsta syfte är inte att berätta en spännande historia, utan att utdela en ordentlig rak höger åt allt som 1987 var, och till stor del fortfarande är, fel i det svenska samhället. Men den spännande historien följer med på köpet.

Mellan raderna i Operation Garbo kan man utläsa en tämligen heltäckande katalog över borgerliga värden som frihet, familj, företagande, kristendom, bildning,  kulturarv och civilsamhälle, som inte sällan ställs i bjärt kontrast mot det kulturradikala socialdemokratiska statsbygget och den svenska salongsradikalismen och krypandet inför kommunismen. I grunden är Operation Garbo också en hoppingivande berättelse som berättar om hur traditionella och frihetliga värden trots allt har överlevt under ytan i Sverige, och återuppväcks i farans stund. Det är en historia om demokrati mot tyranni, om hur den  militärt starka diktaturen faller sönder när den ställs mot frihetens obändiga kraft.”

Undertecknad är stolt ägare av ett orginalexemplar från 1980-talet, förvärvad efter en omfattande jakt i landets bokantikvariat. Men nu finns alltså möjligheten att köpa även del två och tre.

Äga egen mark och hus. Ha en schysst bil och pengar på kontot. Tillbringa vardagen med någon älskvärd och semestra bortrest i tropiskt klimat. Kanske en båt eller en sommarstuga. Det är som bekant det fruktansvärda medelklasslivet, enligt kultureliten.

För en meningsmotståndare är det skönt att läsa Axess inlägg “Mer trumpeter i bokhyllan” som lite moteld i the war on radhus.

Bakgrund: DNs konsertrecension om Ledin

Premiär i vinter. Kan bli intressant.

De flesta av mina läsare har säker sett TED-föreläsningen med Hans Rosling – om inte måste den omedelbart ses. Efter Roslings statistiska redovisning är det blott de okunniga (hej Mona Sahlin!) som kategoriskt delar in världens länder som rika och fattiga.

Nu finns även statistiken tillgänglig för alla via Gapminder.org.

Tydligen har även SVT gjort en dokumentär om Rosling.

(Tipstack till Mattias)