Jag såg på TV4 nyhetsmorgon i morse. Började titta mitt i en intervju med charmtrollet Zanyar Adami, f.d. Gringo-redaktör. Som vanligt lika radikal som Malcom X.

Zanyar framförde sin vanliga tes, att rasismen är utbredd och ett allvarligt problem i det svenska samhället. Naturligtvis finns rasism, det finns alltid människor förblindade av hat och oförstånd, det förnekar ingen med ärligt uppsåt. Men är problemet så allvarligt som Zanyar menar? I går såg jag en av Sveriges största popularitetstävlingar, Idol, som senast vanns av en maltesisk sångare i konkurrens med blonda svenskar. Jag har svårt att få det att passa in i Zanyars verklighetsbeskrivning.

Sedan kom Vellinge på tal. Att kommunen inte tar emot invandrare beror naturligtvis också, enligt Zanyar, uteslutande på rasism. Själv tror jag inte riktigt på det heller. Jag studerade tidigare i England, med människor från överallt runt om i världen, inklusive en tjej från Vellinge. En sympatisk och klok tjej, inte det minsta rasistisk, men däremot bekymrad över att hon inte längre vågade gå ensam i Malmö.

Och det är nog där skon klämmer i det moderata Vellinge. Rädsla för våld och kriminalitet – och höjda skatter. Socialdemokraten Ilmar Reepalus närbelägna Malmö är ett avskräckande exempel, präglat av extrem segregation, skenande kommunala kostnader, omfattande kriminalitet och stenkastning mot polis, brandkår och ambulans.

Oro för att få en utveckling likt den i Malmö togs inte ens upp som en tänkbar delförklaring. Blott rasism var orsaken.

Programledaren trodde dock att en bidragande förklaring kunde vara Danmarks “anti-flyktingpolitik”. Förra året, 2008, hjälpte Danmark 1 453 människor som ansågs vara flyktingar och 4 407 anhöriga till flyktingar (källa). Hjälp med fristad, husrum, försörjning och utbildning till miljardkostnader. Inte för att de var tvungna, utan av ren god vilja. Man kan tycka att det är otillräckligt, men “anti” kanske inte är helt rätt prefix. Men Zanyar nickade instämmande och jag bytte kanal.

Att påtala att invandringen medfört problem (jag tänker på kriminellt belastade och socialt ansträngda förorter) och att tycka att det är angeläget att dessa problem får en lösning innebär inte sällan att man blir misstänkt eller anklagad för att vara rasist eller främlingsfientlig.

Det är tröttsamt och egentligen ganska konstigt, med tanke på vem som primärt gynnas om dessa problem skulle lösas. När tunnelbanestationen i Tensta stänger på grund av stökiga ungdomsgäng drabbar det först och främst alla hederliga arbetare som bor i Tensta, vilka inte kan ta sig hem från jobbet. Det är oskyldiga kvinnor som inte vågar gå till närbutiken för att handla och små barn som inte vågar leka utomhus. Alla med lika mycket utländsk bakgrund som de stökiga ungdomarna.

För egen del är problemen ovidkommande. Jag drabbas inte. Jag bor på betryggande avstånd från oroligheterna, Stockholm är stort. Därför är det egentligen höjden av ironi att anklagas för rasism/främlingsfientlighet när man tämligen osjälviskt vill se en bättre tillvaro för människorna i just precis invandrartäta områden.

James Delingpole på the Daily Telegraph:

“Unassimilated immigration is a threat to all Western countries. And it’s not “racist” to want to discuss this issue. It doesn’t automatically make you hateful or a Nazi or the next Nick Griffin. It just means that you think.”

Apropå “polisens rasistattack i Rosengård” som Aftonbladet formulerade saken.

Jag har en något mer sansad hållning. Uttalandena är naturligtvis högst olämpliga och bör definitivt medföra en sträng diciplinåtgärd.

Men det finns flera saker som varit lite märkliga kring den massmediala uppmärksamheten.

Först och främst. De flesta journalister tycks anse att poliserna måste vara råbarkade rasister. Jag är däremot övertygad om att de flesta goda medborgare, med stark tro på alla lika värde, kan säga “apajävel” och “blattejävel” om de är tillräckligt trötta, arga, stressade eller frustrerade.

För det andra. Varför detta fokus på tillmälena? Är det inte värre att poliser faktiskt pratar om att misshandla människor?

För det tredje. Det är lite märkligt att dessa ord får så enormt mycket mer uppmärksamhet än de fall där poliser faktiskt går till handling och misshandlar, stjäl och bedrar. Borde inte det senare vara värre?

Den som inte sett den längre, oklippta filmen kan göra det här.

På vägen hem hörde jag en diskussion i P1 om kriget i Gaza. Inbjudna gäster var Nael Touqan, ordförande i svensk-palestinska föreningen i Stockholm, och Neriman Abu Sneineh, svensk-palestinsk student i Lund.

Det var en kvarts oemotsagd propaganda mot Israel och för Hamas, med programledarens tysta samtycke.

Sen undrar jag var allt prat om att bekämpa rasism har tagit vägen nu, när det verkligen behövs: “Fler hot mot judar i Sverige”

Polisens insats i Salem kostade 3,7 miljoner kronor. Idioterna själva, stenkastarvänstern och rasisterna, bidrar knappast i någon större utsträckning till skatteintäkterna som finansierar kalaset.

Men det är ett billigt pris för demokratin.

Att en del så kallade intellektuella inte håller med om att demonstrationsrätt och åsiktsfrihet är värt det priset, är betydligt mer oroande än skaran identitetssökande ungdomar och lågbegåvade extremister som samlas i Salem varje vinter.

“Vi är stolta över att tjäna ett samhälle där den enskilde medborgaren fortfarande äger fritt hävda sin mening, där tryckfrihet råder, och där man insett betydelsen av ett gott förhållande mellan produktionslivets samtliga parter, där rättvisa och människovärde hålles i helgd.”

Svenska polisförbundet 1943