Samtidigt som andra tidningar uppmärksammar det positiva med att östtyskland demokratiserades antyder istället Aftonbladet att det nog inte var helt bra att muren föll. “Vinnaren skriver historien” och “kapitalismen firar triumf”, skriver Athena Farrokhzad. “Det kommer en ny vänster” lovordar Åsa Linderborg (aktiv i Kommunistisk Ungdom, nuvarande Ung Vänster, då muren föll).

Samtidigt i Berlin har “Frihetsfesten” påbörjats med dunder och brak.

Men ännu har jag inte hört den festglada Mona Sahlin yppa något om jubileet. Hennes företrädare, Ingvar Carlsson, åkte däremot personligen till DDR för att gratulera Erich Honecker på DDR:s 40-årsjubileum.

DDR-regimen, som sköt östtyskar när de försökte fly till väst och torterade kritiker, utsåg i sin tur Olof Palme till 1900-talets störste politiker. Kanske är det inte så konstigt att Mona, som kallar Olof Palme för sin idol, håller låg profil.

TT frågade Mona Sahlin: “Är tvångsdelad föräldraförsäkring inte att ge sig in i människors privatliv?”

Mona svara: ”Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.”

Hur ska detta tolkas? Att det är likställt med misshandel om mestadels mamman tar hand om barnen på dagarna? Nej, ty Mona applåderar gladeligen insemination för både lesbiska par och ensamstående kvinnor. Kanske tycker Mona att valfrihet generellt är lika förfärligt som våld? Eller tror hon kanske att papporna tvingar mammorna att stanna hemma?

De pappor jag känner, som valt att arbeta och istället låta mamman vara hemma med barnen, gör det enkom av osjälvisk god vilja då mamman – hör och häpna Mona! – vill vara hemma med sina barn. Efter ett gemensamt beslut, som fattats helt utan konsultation från Socialdemokraterna, har föräldrarna själva kommit fram till vad som vore bäst för deras familj och barn.

Opinionsundersökningarna pekar på samma sak, föräldrar vill bestämma själva.

Men Mona vet tydligen bäst. Varför då inte också schemalägga vem som ska ta hand om barnet kvällar och helger, när båda föräldrarna är hemma?

Nu har jag dragit mitt strå i stacken för att motarbete Mona Sahlin, och borde kunna ha ångest med gott samvete om hon blir statsminister 2010.

Efter den omskrivna och tragiska branden i Rinkeby, där sex barn och deras mamma omkom, deltog vid begravningen både Mona Sahlin och Nyamko Sabuni.

Hedersvärt kan tyckas, om det inte vore för en annan begravning som hölls denna vecka.

I tisdags jordfästes nämligen fyra andra barn och deras mamma, som omkom i en villabrand i Staffanstorp i början av september. Men vid denna begravning deltog varken Sahlin eller Sabuni, eller någon annan högt uppsatt politiker.

Att frånvaron beror på det söndagens kyrkoval är en förklaring som ligger nära till hands, men det kan dessvärre uteslutas då det uppenbarligen är så att åtminstone Mona Sahlin har tillräckligt med tid för att resa till Mallorca och gå påMicael Bindefelds lyxfest.

Då återstår fyra möjliga förklaringar.

Den första är regional. Rinkeby är en del av huvudstaden, en del av riksmedias storstadsfokus och nära maktens centrum. Staffanstorp är en liten okänd småstad i Skåne.

Den andra är matematisk. Det dog fler barn i Rinkeby än i Staffanstorp. Sex respektive fyra.

Den tredje är rasistisk. Barnen i Rinkeby hade afrikansk bakgrund, barnen i Staffanstorp var av svensk dito.

Den fjärde förklaringen är politiskt taktisk. Valdeltagandet är lågt och de politiska sympatierna markant vänsterorienterade i Rinkeby, till skillnad från det mer balanserade Staffanstorp. Således hade både Sahlin och Sabuni politiska intressen av att synas vid den uppmärksammade begravningen i Rinkeby.

Själv tror jag på den fjärde och sista förklaringen, politisk taktik, påverkad av medias fokus.

Med den slutsatsen framstår det som cyniskt och direkt oförskämt av både Sahlin och Sabuni att exploatera dessa barns död för egen politisk vinning.

Efter Mona Sahlins debattartikeln i DN vet vi nu att en seger för de rödgröna 2010 kommer innebära:

• Höjd inkomstskatt
• Ökade bidrag
• Återinförd förmögenhetsskatt
• Skatt på exklusiva bostadshus
• Statlig kvotering i bolagsstyrelser
• Vinstförbud i delar av tjänstesektorn
• Tvångskvotering av föräldraförsäkringen

Det märkligaste är att Sahlin och de rödgröna tycker – uttryckligen – att staten har råd att dela ut mer pengar i form av bidrag, men inte att låta människor behålla en större del av sin lön.

Dicken påpekar en intressant sak: De som förespråkar kvotering är motståndare till Martin Luther Kings dröm:

“I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character. I have a dream today!”

En dröm om att människor ska bedömas utifrån deras karaktäristiska egenskaper. Alltså individ för individ, efter kvalifikationer. Kvotering å andra sidan, innebär just precis motsatsen, att fortsätta se till yttre och inte inre egenskaper.

Det vore kul att se Mona Sahlin konfronteras med den saken.

Mona Sahlin är inte sen med att utnyttja Michael Jacksons bortgång för lite PR. Sämre formulerat än det genomsnittliga inlägget i Kamratposten (uppenbarligen utan granskning av partiets copywriters) svamlar statsministerkandidaten på Newsmill:

“Mänskligheten vill kunna titta på det annorlunda. Men mest för att förfasa sig. King of Pop var en sån.

När blir normaliteten sedd som det kufiska? När blir likheten betraktad som det annorlunda? Det är i alla fall vad jag vill vara en del i kampen för. Att vi skall kunna säga, med all ärlighet i världen, att han eller hon gillar vi för att hon eller han inte är som mig. Det berikar och upplyfter mig.”

Det ska blir högst intressant att följa Mona Salins kamp för att göra likhet annorlunda (hej motsatsförhållande!) och hur detta ska konkretiseras i lagförslag.

Hade lite tid över med Photoshop.

“Alla kommer att få höjd skatt.”

Det svarar Mona Sahlin programledaren i kvällens Agenda i SVT.

Ett hederligt besked, nu vet väljarna vad en röst på Socialdemokraterna innebär.

(Uppsnappat via Erixon)