I Uganda ser det nu ut som att det kommer klubbas igenom en lag innebärande att homosexualitet kan straffas med döden.

I SvD i dag säger biståndsminister Gunilla Carlsson att man “överväger” att “dra ner” på biståndet. Varför inte ett ultimatum och totalstopp?

De senaste åren har det känts som att Pridefestivalen har fått en tröttsamt oproportionerlig uppmärksamhet. Men i år känns det istället som att Pride borde få så mycket uppmärksamhet som möjligt.

Utvecklingen tycks gå åt fel håll i allt för många delar av världen. Burundi har nyligen kriminaliserat homosexuella relationer och Moldavien har inskränkt hbt-personers demonstrationsfrihet. Från Sydafrika rapporteras det om en ny trend där män utsätter lesbiska kvinnor för så kallade “omvändelsevåldtäkter”. I Irak har en tilltagande homofobi resulterat i att homosexuella män får deras anus limmade med superlim och tvingas inta laxermedel som ger dem diarré. Tortyren resulterar i en smärtsam död.

Och även i Sveriges närområde går det åt fel håll. För bara några veckor sedan stiftades en “morallag” i Lettland som hindrar att information om homosexualitet förmedlas till ungdomar.

Med det i åtanke känns det bra att Sverige håller fanan högt för frihet och alla människors lika värde.

Dick Erixon uppmärksammar ett avslöjande om hur medierna låtit bli att skriva om två islamister från Rosengård som mördat en homosexuell man i Malmö.

“Att det är en blogg som denna som avslöjar hur medierna mörkar fakta säger något väsentligt om samhällsklimatet i Sverige.

Det här sättet att censurera i svenska medier driver kraftigt på främlingsfientligheten eftersom det visar att etablissemangen skyddar islamistisk fundamentalism i Sverige. Medierna förtiger ett samhällsproblem som leder till att människor mördas.”

Henrik-Alexandersson skriver klarsynt:

“Media skall rapportera vad som sker. Inte servera oss en friserad bild av verkligheten. Punkt.”

Motsatsen händer allt för ofta.