I Uganda ser det nu ut som att det kommer klubbas igenom en lag innebärande att homosexualitet kan straffas med döden.

I SvD i dag säger biståndsminister Gunilla Carlsson att man “överväger” att “dra ner” på biståndet. Varför inte ett ultimatum och totalstopp?

Samtidigt som andra tidningar uppmärksammar det positiva med att östtyskland demokratiserades antyder istället Aftonbladet att det nog inte var helt bra att muren föll. “Vinnaren skriver historien” och “kapitalismen firar triumf”, skriver Athena Farrokhzad. “Det kommer en ny vänster” lovordar Åsa Linderborg (aktiv i Kommunistisk Ungdom, nuvarande Ung Vänster, då muren föll).

Samtidigt i Berlin har “Frihetsfesten” påbörjats med dunder och brak.

Men ännu har jag inte hört den festglada Mona Sahlin yppa något om jubileet. Hennes företrädare, Ingvar Carlsson, åkte däremot personligen till DDR för att gratulera Erich Honecker på DDR:s 40-årsjubileum.

DDR-regimen, som sköt östtyskar när de försökte fly till väst och torterade kritiker, utsåg i sin tur Olof Palme till 1900-talets störste politiker. Kanske är det inte så konstigt att Mona, som kallar Olof Palme för sin idol, håller låg profil.

TT frågade Mona Sahlin: “Är tvångsdelad föräldraförsäkring inte att ge sig in i människors privatliv?”

Mona svara: ”Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.”

Hur ska detta tolkas? Att det är likställt med misshandel om mestadels mamman tar hand om barnen på dagarna? Nej, ty Mona applåderar gladeligen insemination för både lesbiska par och ensamstående kvinnor. Kanske tycker Mona att valfrihet generellt är lika förfärligt som våld? Eller tror hon kanske att papporna tvingar mammorna att stanna hemma?

De pappor jag känner, som valt att arbeta och istället låta mamman vara hemma med barnen, gör det enkom av osjälvisk god vilja då mamman – hör och häpna Mona! – vill vara hemma med sina barn. Efter ett gemensamt beslut, som fattats helt utan konsultation från Socialdemokraterna, har föräldrarna själva kommit fram till vad som vore bäst för deras familj och barn.

Opinionsundersökningarna pekar på samma sak, föräldrar vill bestämma själva.

Men Mona vet tydligen bäst. Varför då inte också schemalägga vem som ska ta hand om barnet kvällar och helger, när båda föräldrarna är hemma?

Detta är alltså vad socialisterna förfärat sig över nu när apoteksmonopolet upphört (reklam i SvD 6/9, ej online):

“Visst låter det naturligt att vi, som är legitimerade optiker, lyder under Socialstyrelsen och faktiskt kan ett och annat om dina ögon och din syn, skulle kunna hjälpa dig när du får ögonproblem? Det tycker vi också.

(…)

Nu slipper du ringa din husläkare eller vänta i evigheter på remiss till en ögonläkare. Istället får du undersökning, professionell hjälp och möjlighet att handla på ett och samma ställe.”

Samtidigt minskas vårdköerna och samhället sparar pengar. Hemska fria marknad.

Näringsminister Maud Olofsson avvisar nu tydligt kvotering:

“Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning.”

Caroline af Ugglas, chef för bolagsstyrning för pensionsbolaget Skandia Liv, kommenterar frågan:

“Vi driver inte specifikt frågan att kvinnor är goda för sin egen skull, säger hon utan understryker att de går strikt på kompetens.”

Journalisten Carolina Neurath tycks dock ha skakat av ilska när hon skrev den länkade artikeln. Hoppas Maud står pall för mediadrevet.

Missa inte Sydsvenska Dagbladets Mats Skogskärs sågning av Aftonbladet.

För övrigt 1: Olämpligt att svenska ambassaden gör det Anders Fogh Rasmussen vägrade att göra under Muhammedkrisen, beklaga pressens publiceringar. Yttrandefriheten måste vara absolut och svenska tidningar ska fritt kunna publicera såväl antisemitiska nidbilder av judar som karikatyrer av muslimska profeter, utan statens inblandning.

För övrigt 2: Jag vet inte om det är värst att Jan Helin är ansvarig utgivare på Sveriges mest lästa tidning eller att Aftonbladet är Sveriges mest lästa tidning.

De senaste åren har det känts som att Pridefestivalen har fått en tröttsamt oproportionerlig uppmärksamhet. Men i år känns det istället som att Pride borde få så mycket uppmärksamhet som möjligt.

Utvecklingen tycks gå åt fel håll i allt för många delar av världen. Burundi har nyligen kriminaliserat homosexuella relationer och Moldavien har inskränkt hbt-personers demonstrationsfrihet. Från Sydafrika rapporteras det om en ny trend där män utsätter lesbiska kvinnor för så kallade “omvändelsevåldtäkter”. I Irak har en tilltagande homofobi resulterat i att homosexuella män får deras anus limmade med superlim och tvingas inta laxermedel som ger dem diarré. Tortyren resulterar i en smärtsam död.

Och även i Sveriges närområde går det åt fel håll. För bara några veckor sedan stiftades en “morallag” i Lettland som hindrar att information om homosexualitet förmedlas till ungdomar.

Med det i åtanke känns det bra att Sverige håller fanan högt för frihet och alla människors lika värde.

Både DN och SVT rapporterar om det iranska valet som om det vore ett amerikanskt eller nordeuropeiskt sådant.

SVT:s korrespondent Lena Pettersson säger att det mesta som skiljer den iranska valkampanjen från en svensk är engagemanget.

Eehh… Själv kanske jag skulle säga att vi i Sverige har fria val medan det i Iran snarast är ett skenval.

I dag klubbade riksdagens borgerliga majoritet att kårobligatoriet ska avskaffas. Äntligen.

Lite mindre tvång, lite mer frihet.