De fyra irakier som stod åtalade för flera gruppvåldtäkter mot unga tonårsflickor dömdes i dag av Södertälje tingsrätt.

Straffen var naturligtvis löjliga, men som bekant är sexualförbrytare allmänt avskydda bland Sveriges kriminella och tillika farligaste män.

Förhoppningsvis kommer fängelsetiden bli mindre angenäm.

Har inte tid att skriva något vettigt men kolla detta.

TV4 har genom sin nya distributionsform fått laglig möjlighet att sända politisk reklam. Det är trevligt.

Redan 1928 sändes valfilmer på bio, men med statsstyrd television lyckades vänstern förbjuda det fria ordet på TV – fram tills nu.

Fast det är märkligt att TV4 endast tillåter partier som sitter i RIKSDAGEN att göra reklam inför valet till EU-PARLAMENTET.

Med en fri marknad ska TV4 naturligtvis få göra som de vill, men det hade varit ärligare att helt enkelt säga att man inte gillar Junilistan och Sverigedemokraterna.

Hyfsat roligt. :)

(Synd bara att sosse-tomten Leif Pagrotsky tar åt sig ära för Sveriges goda ekonomiska läge i pågående kris.)

Kalla mig naiv, men jag tycker politiker ska stå för vad de säger.

Därför var det nya numret av Fria moderata studentförbundets tidskrift Svensk Linje (ej online) ingen kul läsning. I tidskriften intervjuas Per Gudmundson om Sverigedemokraterna och det konstateras i intervjun att en stor del av svenskarna är skeptiska till den förda integrations- och migrationspolitiken.

Alltså ska man, enligt Gudmundson, ge folket “köttben” i form av förbud av slöjor på vissa platser, motarbetning av könssegregation i badhus och ändrade regler för friskolor.

Märk väl: Inte för att man tycker det rätt eller bra, utan bara för att motarbeta dem som tycker att det är just rätt och bra.

Det är ett förbannat tröttsamt hyckleri och dessutom en oärlig politisk taktik som undergräver det demokratiska systemet.

Läs Dick Erixon om samma fråga.

Socialdemokraterna, samma parti som demonstrerar tillsammans med Hamas och Hizbollah, tycker tydligen att regeringen borde ha skickat Sveriges utrikesminister till Genève för att lyssna till (och kanske applådera?) Mahmoud Ahmadinejad judehat.

DN skriver om saken här.

Jag har varit uppe i Norrland senaste dagarna. Gävle närmare bestämt. (Jo, allt norr om Dalälven är Norrland.) Bortavaro och ett projekt i intensivt slutskede förklarar alltså inaktivteten på bloggen.

Kom nyss hem och kan konstatera att 120-vägar är det bästa som hänt Sverige sedan skivat bröd.

I bilen (i brist på täckning av annan kanal) lyssnade jag på P3, med sedvanlig sossepropaganda. I programmet “Verkligheten” framfördes, på fullaste allvar, en konspirationsteori om att de egentliga syftet med den moderata arbetslinjen är att trötta ut människor och göra dem passiva, så de inte orkar göra goda gärningar och engagera sig politiskt (läs oppositionellt).

Någon odräglig yngling förklarade att när man jobbar heltid orkar man t.ex. inte göra inbrott och sabotera för företag som exporterar vapen.

Jag skojar inte.

Det var skönt att få komma hem – och stänga av radion.

Om alla kapningar och gisslantagningar kunde sluta så här, med en kommandoräd, fritagen gissla och dödade pirater, skulle kanske piratproblemet snart kunna vara ett minne blott.

Och Obama har alltså lite stake, trots allt. Trevligt.

En granskning av DN visar att nästan var fjärde riksdagsledamot bloggar (83 stycken). Av dessa hade 51 färre än tio kommentarer under mars månad och 31 inga alls.

Själv hade jag samma månad 33 kommentarer. Kan jag dra slutsatsen att jag är mer intressant?

Det är naturligtvis inte säkert att det finns en korrelation mellan kommentarer och läsare och en jämförelse av antalet besökare hade därför varit mer adekvat. Hur som helst kan det konstateras att bloggen hade 292 unika besökare förra månaden.

Förhoppningsvis är jag åtminstone lite mer intresseväckande än den genomsnittliga riksdagsledamoten.

“Förtroende, eller tillit, är på ett individuellt plan övertygelsen om att man kan lita på sin nästa. Det är den mekanism som gör att man kan låta grannen förvara ens extranyckel och som gör att man kan prata fritt med sina kollegor på jobbet. Till sin bästa vän kan man, heter det ju, vända sig i förtroende. Men förtroende handlar inte enbart om goda avsikter. Man hyser bara förtroende för den som kan förväntas att faktiskt agera tillförlitligt.

På ett samhälleligt plan är förtroendet det smörjmedel som gör att de olika beståndsdelarna kan samverka. Förtroendet gör att det unga paret kan ta lån till villaköpet, att fabriken kan beställa komponenter från underleverantören eller att barnfamiljen kan lämna dottern på dagis. Utan förtroende stannar det mellanmänskliga utbytet. Vilka vågar investera i en oförutsägbar framtid?

Det är ingen slump att det politiska begreppet är förtroendevald. Av de valda förväntas såväl goda avsikter som kompetens att agera pålitligt. Ingen vill drabbas av obehagliga överraskningar.

I termer av politiska överraskningar är det rödgröna samarbetet så oförutsägbart något kan bli. Det innehåller inte bara en opålitlig faktor, utan tre. Där finns en otydlig socialdemokrati med kraftlöst ledarskap. Där finns ett tillväxtfientligt miljöalternativ med förkärlek för utpressning. Och där finns ett statssocialistiskt populistparti.

Det rödgröna samarbetet är som ett Kinder-ägg från helvetet. Tre överraskningar i en, som det heter i reklamen.”

Läs hela Per Gudmunssons påskkrönika.